newsmill

arena

Med anledning av Pirate Bay, Ipred, fildelning och alla fina ord om upphovsrätt; finns det någon upphovsrätt och i sådana fall för vem?

Fildelningen som under några år varit en fantastisk källa till inspiration och eget skapande genom tillgängliggörande av information som tidigare varit förbehållen bemedlade – och plötsligt som vid en uppenbarelse blivit åtkomlig för envar med dator och uppkoppling – skall tas ifrån oss!

De som nu slår sig för bröstet och hävdar upphovsrättens lov i debatten är organisationer och konglomerat som endast har sin egen existens för ögat, inte upphovsmannens. De få upphovsmän som uttalar sig, är sådana som är synonyma med dessa företag och fungerar närmast som deras skyltdockor och alibin. Man kan inte låta bli att förvånas över bristen på förståelse för de som står under dessa tomma skyltdockor i näringskedjan.

I Sverige finns för en upphovsman ingen upphovsrätt utanför Norden. Upphovsmännens organisation STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå), hävdar i introduktionen till nya medlemmar att om du registrerar ditt verk hos dem är verket skyddat i Sverige och indirekt internationellt genom STIM:s systerorganisationer i hela världen. Men nu visar det sig att en STIM-ansluten kompositör inte har något skydd i USA trots att han registrerar alla sina verk hos STIM. Detta har jag själv just blivit medveten om efter att varit verksam och ansluten kompositör i 23 år och levt i villfarelsen att det skulle vara som STIM lovar.

2004 blev jag kontaktad av ett amerikanskt företag, XXX, i Hollywood. De var intresserade av mina kompositioner och begärde in demomaterial för att kunna visa potentiella kunder vad jag kunde leverera. Jag skickade dem en lunta. Inget avtal kom till stånd. I trygg vetskap om mitt globala skydd genom STIM tänkte jag inte mer på det förrän fyra år senare när en kamrat berättade att verken fanns till försäljning och avlyssning på ZZZZ.com. Jag kunde logga in och köpa ledmotivet till ”Farmen” för 89 dollar (”Expedition Robinson” kostade något mer). Jag gjorde en utskrift på mina titlar (260 stycken!), alla listade som Jon Rekdals verk registrerade hos STIM, sedan ringde jag till STIM för att be dem inkassera pengar hos ZZZZ.com.

STIM förklarade att de inte har några jurister, att de numera bara är ett “collecting society” och att de inte har tid att bevaka enskilda medlemmars intressen. Jag häpnade över svaret och tog kontakt med ASCAP (STIM:s motsvarighet i USA) som gav mig samma svar men försåg mig med ett nummer till några advokater som skulle kunna ställa upp gratis. Jag gick sedan till amerikanska musikerförbundet, de hade för mycket att göra men erbjöd sig att ringa XXX och fråga vad som hänt. Jag betackade mig. Efter några veckor blev jag uppringd av advokaterna som också råkade vara ASCAP:s egna advokater. De fastslog att det enda som kan begäras av ZZZZZ.com är att de betalar ut de pengar som de uppger sig ha inbringat genom denna olagliga försäljning som pågått i flera år. XXX kommer man inte åt.

Jag fick också veta att om jag hade registrerat mina verk hos en amerikansk copyrightfirma inom tre månader från det att intrånget uppmärksammats hade jag varit berättigad till ytterligare ersättning i form av skadestånd men eftersom verken ”bara” var registrerade hos STIM skulle detta nu inte kunna vara aktuellt. Mycket vänligen erbjöd advokaterna mig att hjälpa till att registrera verken så att något liknande inte skulle kunna inträffa i fortsättningen, för en nominell kostnad av 35 dollar per verk, det vill säga 9 100 dollar för de 260 verken.
Häpen över detta besked tog jag åter kontakt med STIM för att få veta om detta verkligen stämde. När jag förklarat för STIM att ASCAP:s advokater tagit sig an fallet fick jag omsider en mycket luddig skrivelse på engelska från en jurist på STIM som bekräftade att verken saknar skydd. Än en gång fick jag veta att STIM inte kan hjälpa mig eftersom jag inte är en organisation. Men att de gärna skulle hjälpa mig att sätta upp några punkter på hur jag själv skulle kunna gå till väga för att kunna hävda min rätt.

Detta kommer just som Pirate Bay-domen landar och Sveriges skiv-, film- och teveföretag slår sig för bröstet och pratar om upphovsrätt och hur viktig den är. Upphovsrätt är något som vissa på kärandens sida i Pirate Bay-rättegången inte ens kan stava till. Det de för det mesta ägnat sig åt i sammanhanget har varit att urholka den. När den mest högljudde av dem, enligt uppgift med en månadslön på 365 000 kr, fick ett chefsjobb på TV4 för 14 år sen, drev han igenom att alla verk som producerades på TV4 måste förläggas på TV4:s förlag så att 30 procent av alla upphovsmannens STIM-pengar skulle gå tillbaka till TV4.

Det tog tio år innan STIM fick TV3 att betala STIM-pengar. Det tog minst lika lång tid innan STIM kunde inkassera några pengar för musik i reklaminslag. STIM skall inkassera pengar för verk uppförda och spelade i alla territorier och medier men återigen framstår organisationen som en tandlös dinosaurie inför nya utmaningar såsom Internet, globalisering etcetera. STIM har monopol på upphovsrätt i Sverige men sätter trots det inte sina arbetsgivares, det vill säga medlemmarnas, intressen i första rummet utan prioriterar organisationen. Ett upphovsrättens systembolag som bara tar hem de suraste ryska vinerna och säger åt sina kunder att gilla läget.

STIM:s sötebrödsdagar är över med det svenska popundret och kommer aldrig tillbaka. Det var länge sedan Leif Pagrotsky åt snittar, drack champagne och gnuggade händerna åt duktiga popproducenters fräscha skattemiljoner. Musikindustrin ligger på fallrepet. Dags att trimma organisationen. Dags att tänka om. Ur detta kreativa kaos har många nya musikartister och filmskapare har sin karriär att tacka för fildelning. Så:

Tack gode Gud för fildelningen! Och för att musikindustrin som aldrig gjort något gott för musiken äntligen sjunger på sista versen.
Tack gode Gud för att de kommersiella radio- och tevekanalerna håller på att implodera (på grund av utökade reklamavbrott och allt mindre innehåll)!
Tack gode Gud att mina barn inte behöver vara slavar under den etersända dynga som min generation var tvungen att stå ut med utan kan botanisera fritt bland verk obundna av tid, rum och profithunger.

Genom fildelning har vi äntligen funnit en väg att upprätthålla ett kulturutbud som inte är beroende av kapital och kan se fram emot en intressant fortsättning i dess kölvatten genom de nya skapande individer som föds ur denna kollektiva mångfald. Att göra film och producera skivor kostar pengar. Den digitala revolutionen har kraftigt kapat dessa kostnader. Det är dags att tänka om, framtiden är redan här. Underhållningsindustrin har tagit för mycket betalt för sina produkter från början, en alldeles för liten del av pengarna har kommit upphovsmännen tillgodo, det finns gott om historiska exempel på det.

Jag värjer mig mot mina artistkolleger vars musik man för att lyssna på måste uppge ett kortnummer. Jag anser att information vill vara gratis och har till och med velat lägga ut mina samlade verk som torrenter för att de som skulle vilja skall kunna ta del av dem, utan att betala. Jag har bara inte lyckats komma på hur man gör.

Fildelning skall vara legalt så länge ingen tjänar några pengar på den. Däremot: Om grannen går in i ditt hus, tar allt du äger, säljer det på www.blocket.se och du kommer på honom så borde väl lagen eller upphovsrätten, om det finns någon, kunna kräva grannen på något mer än att han skall betala tillbaka det han uppger sig ha tjänat på det hela?
Inga monetära transaktioner äger rum på Pirate Bay så vitt jag vet. Måhända att de fått en liten slant för att lägga upp några fula banners men vem bryr sig? Låt dem som försöker tjäna pengar på att sälja andras verk och stoppa pengarna i egen ficka få smaka på vad upphovsrätt står för – om det nu finns någon.

Jon Rekdal är kompositör.

PS: När Stims vd Kenth Muldin söks av SVT:s Kulturnyheterna för en kommentar angående ett inslag kring dessa frågor uppmanar han alla upphovsmän att arbeta professionellt och ha koll på sina rättigheter. Jag har arbetat professionellt som artist och kompositör i 23 år och har alltid haft koll på mina rättigheter, de rättigheter som STIM band sig att representera och skydda. Kenth Muldins kommentar är inget annat än en skymf mot alla Sveriges upphovsmän. Jag uppmanar alla Sveriges upphovsmän göra sina röster hörda för att få STIM att ändra hållning gentemot sina arbetsgivare.